Äntligen!
Nu är vi där igen – i ett november där ångesten inte redan förvandlats till osäkerhet inför nästa säsong. Nu är vi på en plats där vi vill vara. På väg någonstans och på en plats där vi faktiskt lyckats vinna matcher igen. Vilken känsla, lättnad och glädje det är. Det är ju denna känslan man vill spara i en burk hela vintern och ta fram varje dag och lukta på. Att vinna – att göra mål och se Blåvitt vara ett lag som ler tillsammans igen.
Matchen
Jo – jag var orolig för att Gustav 13 Svenssons avtackning skulle hamna i samma fack flera andra avtackningar men icke. Här kämpades det på en tveksam gräsmatta och min känsla var hela tiden: vi är inte ett så himla bra bolltrillande gäng med fotbollsspelare MEN vi har bestämt oss för att: 1 Kämpa för varandra 2 Springa mycket. 3 Vara tröttast när matchen slutar. Detta lyckades vi med mycket bätte än ett Peking som i höst inte är ett lag i balans. Känner vi igen oss från 2023/24?
KB
Vi har fantastiska supportar som på tifo-arenan igen levererar med klass. Fotboll med tifo är mycket mycket bättre. That`s it.
Vårt spel
Under många sekvenser av årets matcher har jag funderat på varför man missar enkla passningar, inte kan vara mer kreativ för att hitta ett spel centralt på mittfältet och varför man tänker att det är bra att 80% procent av passningarna går mellan mittback och Tolf som sedan slutar i en långpass som slickar linjen. Jag glömmer det idag och tänker på en finurlig Heinz, en slitvarg från Danmark och en nybliven pappa från Island som verkar hittat zonen. Matchvinnare kallas de och då får man ibland tre poäng och till slut en fjärdeplats i Allsvenskan. Det är en sak att gnälla på allt när man slutar på en 13:e plats, men idag väljer jag glädjens väg och försöker se att det finns så mycket bra i vårt lag och så många möjligheteter att utveckla spelare, spel och övrig ledarstab.
Nolla
12 matcher utan insläppt mål. Tre raka utan insläppt mål. En viktig del för att nå en fjärdeplats. Jag tycker vi har haft mittbackar som svajat. Men det var i början på säsongen. Nu är vi stabila som tung sten ?? och jag hoppas vårt försvarsspel kan bli en framgångsfaktor för ännu högre tabellplacering 2026. Mumma statistik för våra tränare. Minns jag rätt om en av dem hade kompetens att mota bollar?
EB
Elis är ung och har potential med alla sina kvaliteter. Och han håller nollan ytterligare en gång! En fin räddning på ett friläge och en ”tippning” över överliggaren är det svettigaste idag. IFK Göteborg spelar ett kollektivt försvarsspel med Elis och för mig verkar det som att vår målvakt vet vad han är duktigt på och vill hamna i läge där han kan utnyttja det. Bäst i Sverige är han inte, men det kan han få vara 2026. Och jag gillar han han börjar fånga höga bollar istället för att boxa ut. Helt rätt – äg ditt målområde Elis!!!!!!!
9 korta:
Benjamins assist till 1-0 målet gör att chanserna minskar att vi ser honom spela på GU sent 2026
Imam – kan göra mål! Vilken utvik med benet i matchens slutfas. Jag tänkte direkt att nu tar Bosses pöjk den men icke: Är detta vändningen för Imam? Jag hoppas.
Al -Hakims nivå. Man vill förstås ha frispark varje gång det begås fel mot våra spelare, men jag blir glad att det finns någon av alla flöjtar som försöker hålla en högre Championship-liknande nivå och vågar släppa spelet fritt och främja framåtlutat aggresivt spel.
Ful kombo. Pekings röda tröja med mörka shorts/strumpor var en ovanligt hård kombination. Helrött tack!
Kval inför kval. Vilka vill Blåvitt möta nästa år. Klämma till ÖIS två gånger eller behålla klassika Peking. Hmmm svårt. Jag lutar åt fler derby………..
2-0. 1-0 är en början och allting kan hända. När 2-0 kommer så slappnar man av litet mer. Så sant idag.
Gråten i halsen. Man delade Gustavs spända käke idag. Gråten var nära.
En vinnare i Alioum. Vilken satstning på nicken!!!! Uppoffrande och jag fick först litet känslan av att målisen kunde bli utvisad där.
En klassiker. Var vi bra eller Peking dåliga? Både och. Peking får i alla fall kvala av en anledning.
Lämna en kommentar